Som exempel kan vi ta ett uttalande som "Jag hatar/ogillar/whatever islam." För många människor har detta uttalande exakt samma betydelse som följande uttalande "Jag hatar/ogillar/whatever muslimer." Är inte detta lite besynnerligt? Tar vi ett uttalande som "Jag gillar inte folkpartiet." så tolkar väl ändå inte de flesta detta exakt som "Jag gillar inte folkpartister."?
Man kan se liknande tendenser runt åsikten "Jag gillar inte den drivna svenska invandringspolitiken." som många verkar tolka exakt som "Jag gillar inte invandrare." Personligen tror jag att svaret ligger på en psykologisk nivå bland människor. Man använder orden på ett sätt som gynnar sina egna åsikter och ståndpunkter. Man använder, måhända omedvetet, språket som ett verktyg att rättfärdiga sin egen övertygelse samt som ett vapen i debatter med meningsmotståndare (precis så som jag gör här).
Att det här inte är rent påhitt kan man enkelt se om man på google skriver in orden islam muslim.
Ordet "difference" dyker upp som sökförslag vilket visar på att många gör denna sökning och sålunda heller inte är helt klara med vad skillnaden är mellan begreppen.
På Facebook läser jag statusuppdateringar som "Uttropar härmed denna dag till: Krama-en-muslim-day" dagen efter dådet i Stockholm. Skulle författaren välja att istället använda islam i texten skulle det bli väldigt mycket mer laddat. Ett exempel skulle kunna vara "Uttropar härmed denna dag till: Stora hylla islam-dagen." Islam och muslimer är inte samma sak, självklart ska man kunna kritisera dem var för sig men att blanda ihop dem är ett stort misstag. När jag kritiserar islam i diskussioner tillsammans med muslimska vänner har det aldrig i min vetskap hänt att de själva har känt sig kritiserade för att jag kritiserat islam. Snarare har det varit tvärtom, de har blivit glada av att fått förklara och diskutera sin religösa övertygelse. Det har heller aldrig hänt att någon kristen vän uppfattat det som att jag kritiserar dem som person för att jag kritiserat deras religösa övertygelse. Inte heller har jag stött på folk som menar på att man kritiserar skolelever om man kritiserar läroplanen.
Jag har vänner som är kommunister, sverigedemokrater, nationalsocialister, folkpartister, muslimer, kristna m.m. Jag skulle aldrig få för mig att sätta deras tro eller åsikter som ett mått på deras vänskap till mig. Jag skiljer på person och ideologi. Jag kan gärna kritisera vänner som har vissa åsikter men det är deras åsikter, jag kan tycka hur illa jag vill om deras åsikter men det betyder inte alls att jag tycker illa om dem som person. Varför har vi idag kommit till en situation där vi sätter en människas värderingar före deras handlingar, där man dömer människor utifrån vad de tycker, inte utefter vad de gör?
Även om det inte är den erfarenheten du har med dina muslimska kompisar så är det väldigt vanligt att någon tar det personligt om man kritiserar något som de håller heligt oavsett vad det är. Många kan inte skilja på kritik riktat mot något de tror på och kritik riktat mot dem själva. Jag vet inte om det går att göra något annat åt det än att vara övertydlig.
SvaraRaderahimla bra sagt! Kram Malin
SvaraRadera